På väg!
Ibland är inte föreläsningarna så spännande och då kan det se ut såhär efter tre timmar. Mycket bra studieteknik! Sitter på tåget till Göteborg och ska vara framme om 30 min. Jag skulle varit framme nu, men SJ är inte så mycket för det här med att hålla tider. Jag hoppas att mamma bjuder på skaldjur till middag. Happy Friday på er!
På min gata i stan
Vemod och längtan
Kanske är det hösten som sätter sina spår. Kanske är det vad denna hösten innebär som gör att den känns tung. I slutet på januari kommer jag att lämna Lund och styra kosan mot Göteborg. Där väntar en ny lägenhet, en pojkvän och en praktikplats. Jag känner mig full av vemod samtidigt som det är väldigt härligt att få flytta ihop med världens finaste Erik. Men jag kommer sakna mitt Lund. Eller jag kommer sakna tjejerna. Äntligen har jag hittat dem, vänner som är så bra att det inte finns att finna några bättre. Som ni förstår känns livet lite tungt men det skulle nog vara konstigt annars.
Imorgon beger jag mig till Göteborg efter sista föreläsningen. Anledningen är främst kära svärfars 50-årsfest och sen ska jag naturligtvis pussa på mina älskade! Bilderna är från min mammas ställe, där jag är uppväxt.
Det blev en bättre dag!
Gårdagens pessimism har idag övergått till en mer hoppfull och glad inställning till livet. Tur det! Hur skulle detta annars sluta? Äntligen kom den efterlängtade datorn som nu vilar så fint i mitt knä. Nu väntar jag bara på kameraladdaren så är det mesta åtgärdat. Lyckades masa mig iväg till gymmet med. Det var ju bra, men när jag klev av min spinningcykel ville jag spy. Under stretchen började det liksom svartna lite för ögonen. Ärligt talat? Är det tacken man får för att man släpar sig iväg till gymmet. Nej kroppen det går jag inte med på. Skärpning!
På tal om träningen så är gymmet ett ställe där väldigt många udda människor hänger. Det är som att gymmänniskorna anstränger sig för att vara någon typ av träningsmänniska (det finns flera olika typer av gymindivider) till det extrema. Dom blir som en nidbild av sig själva. Jag ska utveckla detta någon annan gång. Då jag inte ligger i sängen, klockan snart är 00 och jag känner mig trött! God natt.
Få ordning på sig
Hade en jättebra helg i Göteborg. Intensiv som väntat men mysig! Hade jättegärnat velat ladda upp bilder från helgen men jag har lyckats slarva bort min kameraladdare. Har vänt ut och in på ALLT för att hitta den men den är försvunnen. Kan en laddare verkligen gå upp i rök? Min har det i alla fall. Därför får ni hålla tillgodo med bilder från New York resan jag, Erik och våra mammor gjorde i våras. Skulle ju köpa en dator med, vilket jag gjorde men på nätet vilket innebär att jag inte får den förrän på torsdag. Får stå ut med den gamla PC'n fram till dess. Det är faktiskt ganska svårt att stå ut med den ska ni veta. Just nu är det ganska mycket i skolan och jag hade sagt till mig själv att jag skulle plugga nu ikväll men efter att ha ätit tre (!) kanelbullar med tjejerna så gick det bara inte att fokusera på något så tråkigt. Jag önskar jag pallade men det går inte att frambringa någon form av produktiv energi. Får helt enkelt se till att vara effektiv imorgon istället.
Visst är det jobbigt när man måste göra saker men man inte kan finna orken och kraften och ta tag i det. Det dåliga samvetet bara växer... Jag borde så mycket men pallar inte mer än det jag verkligen måste. Imorgon blir det andra puckar, alltid imorgon. Men när ska man annars börja? Det är väl så i livet att man har perioder då man är jättestark och klarar allt och andra då man bara gör det nödvändigaste. Och klarar man av att göra det nödvändigaste så är det ju egentligen ingen fara. Så tänker jag i alla fall... Så imorgon ska jag plugga allt, träna, städa, göra bankärrenden, tvätta, äta bra mat (inga kanelbullar), vara en god vän och flickvän. Jag gör det svårt för mig va?
Japp, där har ni alla mina flummiga tankar som rör sig i mitt huvud idag. Febriga tankar från kanelbullekoma. Herregud...
Visst är det jobbigt när man måste göra saker men man inte kan finna orken och kraften och ta tag i det. Det dåliga samvetet bara växer... Jag borde så mycket men pallar inte mer än det jag verkligen måste. Imorgon blir det andra puckar, alltid imorgon. Men när ska man annars börja? Det är väl så i livet att man har perioder då man är jättestark och klarar allt och andra då man bara gör det nödvändigaste. Och klarar man av att göra det nödvändigaste så är det ju egentligen ingen fara. Så tänker jag i alla fall... Så imorgon ska jag plugga allt, träna, städa, göra bankärrenden, tvätta, äta bra mat (inga kanelbullar), vara en god vän och flickvän. Jag gör det svårt för mig va?
Japp, där har ni alla mina flummiga tankar som rör sig i mitt huvud idag. Febriga tankar från kanelbullekoma. Herregud...
