Gårdagens pessimism har idag övergått till en mer hoppfull och glad inställning till livet. Tur det! Hur skulle detta annars sluta? Äntligen kom den efterlängtade datorn som nu vilar så fint i mitt knä. Nu väntar jag bara på kameraladdaren så är det mesta åtgärdat. Lyckades masa mig iväg till gymmet med. Det var ju bra, men när jag klev av min spinningcykel ville jag spy. Under stretchen började det liksom svartna lite för ögonen. Ärligt talat? Är det tacken man får för att man släpar sig iväg till gymmet. Nej kroppen det går jag inte med på. Skärpning!

På tal om träningen så är gymmet ett ställe där väldigt många udda människor hänger. Det är som att gymmänniskorna anstränger sig för att vara någon typ av träningsmänniska (det finns flera olika typer av gymindivider) till det extrema. Dom blir som en nidbild av sig själva. Jag ska utveckla detta någon annan gång. Då jag inte ligger i sängen, klockan snart är 00 och jag känner mig trött! God natt.