Finna feeling i fredagen



Så oerhört skönt att det är fredag, igen. Sitter vid mitt skrivbord och lyssnar på soundtracket från Amelie från Montmartre vilket gör att jag känner mig lite lagom fransk och svår. Inte en obeväm känsla alls faktiskt. Veckan som gått har varit väldigt givande. Den har bland annat bjudit på två heldagar med familjesamtal. Vi har fått spela rollspel och prövat olika metoder som behandlare och även spelat rollen som familjemedlem. Det har varit fantastiskt kul men även lite läskigt och svårt. Framför allt blir man trött. Du måste vara aktiv hela tiden och spela rollen som behandlare eller familjemedlem. Däför känns den här fredagen väldigt välkommen.

Veckan har även innefattat fina stunder med världens goaste vänner. Trots att vi har pratat i skolan från kl nio på morgon så har vi inga problem med att sitta och analysera våra egna liv över en kopp te fram till halv tolv på kvällen. Vi vänder ochg vrider på allt och relationer, döden och sex är favoritämnena. Vi ger varandra tips och delar med oss av våra egna liv och kryddar det hela med dråpliga historier. Vi är alla olika och har våra egenheter men det är liksom det som gört.

Ta nästa steg




Som jag skrivit tidigare ska jag lämna Lund för Göteborg i början på februari nästa år. Där väntar en praktikplats, ny lägenhet och världens bäste Erik. Det är mycket med flytten som jag ser fram mot. Tänk bara att äntligen få flytta ihop med pojkvännen sedan snart fem år tillbaka. Vi ska flytta in i en helt nybyggd lägenhet och inreda den ihop, precis så som vi vill ha det. Jag kommer även att få praktisera det jag utbildat mig till i snart två år. Det finns så mycket som är så bra, men också mycket som känns jobbigt och svårt.

Det är svårt att man ska skiljas från vänner som flyttat in i ens hjärta och jobbigt att lämna en stad som skänkt mig så mycket glädje. Läskigt att flytta ihop sin kärlek, tänk om han inte står ut med mig i koncentrerad form? Det känns spännande och skrämmande samtidigt, men det är väl så det ska vara? Man ska lämna festen när den är som bäst och den här festen var bara förfesten. Jag har fortfarande den stora festen framför mig och vännerna från förfesten ska med på festen. När jag ser på saken på det sättet känns det lite enklare.

Att ta nästa steg är vemodigt men även underbart och spännande. Inget är svart eller vitt, börjar förstå det så smått nu...

Kärlek över helgen

Det är som julafton när Erik kommer och kan stanna lite längre.Det är så underbart att få mer än en vanlig helg. Det är mycket som skall hinnas med när ett distanspar ska träffas. Man måste hinna vara jättekär, bråka, bli sams, prata om allt, hålla varandra i handen och bara vara i varandras sällskap. Plus att man oftast ska hinna träffa andra vänner också. Men sen i torsdags har han varit här och stannar tills på måndag. Åh livet är bra fint! Tänk att en annan människa kan gör en så glad.

Jag blir inte nästa Tina Tuner

Idag begav jag och Erik oss till pappa. Min pappa bor inte särskilt nära Göteborg där resten av familjen är stationerad. Detta innebär att jag och Erik idag har spenderat ca 4 timmar i bilen påväg uppåt i landet. Vi skulle kommit iväg runt 10. Gjorde vi det? Nej! Snarare 11 blev vår starttid. Det ska tilläggas att jag imorse inte var på mitt trevligaste humör. 4 stycken NHL (eller FIFA?) spelande grabbar höll mig mer eller mindre vaken till 04.00. Så fort jag börjat slumra till så väcktes jag med ett ryck av NEEEEJ!! eller JAAAA!! Martyr som jag är gick jag heller inte upp och sa till utan led i det tysta. I alla fall, därför var jag lite stingslig så att säga.
Erik körde bilen, han gillar det. Jag läste kartan, jag gillar det. Erik körde bra, jag läste kartan eller snarare GPSn dåligt. Nya motorvägar förvirrade både mig och kartmanicken och kaos utbröt. Skulle vi svänga av här eller var det nästa? Hade vi åkt förbi avfarten. Ja, ni fattar nog situation. Tillslut var vi tvungna att svälja vår stolthet och ringa pappa. Han löste situationen... såklart. Men ikväll går vi och lägger oss som vänner. Eriks tv-spelsmisstag och mitt misslyckade som kartläsare är glömt, i alla fall tills vi åker hem igen...

För det mesta är det LOVE


Lite sällskap




Igår kom min äldsta lillasyster Lotta in i Lund. Samma utbildning som jag, exakt ett år senare. Tänka sig... Det ska bli så fruktansvärt kul att hon kommer hit! Att ha en liten del av familjen här hela tiden kommer kännas underbart. Jag har ju inte ens min pojkvän här, men nu har jag min fina fina lillasyster. Grattis! Och framför allt, välkommen! Du kommer aldrig att ångra dig och jag ska lära dig allt jag kan.

Tänk att vi gått på samma skola förutom på gymnasiet. Vi delar en del!


Tomhet




Idag åkte han igen. Allt känns grått när han har varit här. Han kommer och färglägger min värld och när han sedan går tar han med sig sina färger och lämnar mig i min värld av grått. Jag saknar dig älskling, kom tillbaka! Du gör mig glad, färgglad. Min värld fylls av färg och jag blir glad. Jag vet ju att du inte lämnar mig när du stänger dörren och går mot tåget. Men det känns så. Det känns som om jag är lämnad, halv och ensam. Jag är glad annars också. Oftast är jag glad när du inte är här. Men din närvaro gör mig ännu gladare. Kanske blir jag snarare lycklig, bubblande glädje inom mig. Och när du går så tar du det färgglada, bubblade med dig. En dag blir det inga fler tåg fram och tillbaka. Då sover vi bredvid varandra varje natt. Varför gjorde vi såhär? Jag älskar dig

Så saknad!




Idag är det din födelsedag Mimmi. Den första utan dig för mig. Känns jättejobbigt! Grattis på dig i din himmel. Jag vill att du ska veta att jag saknar dig min fina underbara extra mormor. Varje dag tänker jag på dig. Jag saknar allt! Våra fikastunder, din lukt, dina varma händer och din omsorg. Du kom alltid ihåg alla, hade sådan koll på allt. Tack för att jag fick 21 år med dig. Fick lära känna dig, fick all din kärlek. Du är alltid med mig. Jag saknar dig så att det gör ont ibland!


RSS 2.0