Idag begav jag och Erik oss till pappa. Min pappa bor inte särskilt nära Göteborg där resten av familjen är stationerad. Detta innebär att jag och Erik idag har spenderat ca 4 timmar i bilen påväg uppåt i landet. Vi skulle kommit iväg runt 10. Gjorde vi det? Nej! Snarare 11 blev vår starttid. Det ska tilläggas att jag imorse inte var på mitt trevligaste humör. 4 stycken NHL (eller FIFA?) spelande grabbar höll mig mer eller mindre vaken till 04.00. Så fort jag börjat slumra till så väcktes jag med ett ryck av NEEEEJ!! eller JAAAA!! Martyr som jag är gick jag heller inte upp och sa till utan led i det tysta. I alla fall, därför var jag lite stingslig så att säga.

Erik körde bilen, han gillar det. Jag läste kartan, jag gillar det. Erik körde bra, jag läste kartan eller snarare GPSn dåligt. Nya motorvägar förvirrade både mig och kartmanicken och kaos utbröt. Skulle vi svänga av här eller var det nästa? Hade vi åkt förbi avfarten. Ja, ni fattar nog situation. Tillslut var vi tvungna att svälja vår stolthet och ringa pappa. Han löste situationen... såklart. Men ikväll går vi och lägger oss som vänner. Eriks tv-spelsmisstag och mitt misslyckade som kartläsare är glömt, i alla fall tills vi åker hem igen...